En bild väcker mer känslor än tusen ord.

Kollar igenom gamla bilder och känner hur många känslor som väcks.
Alla minnen är så starka men ändå så långt ifrån nuet.
Allt var så j***a lätt när man var liten.
Saknar den tiden så sjukt mycket.
Alla fick se ut som dom ville, man fick ha på sig vad som helst.
Man blev kompisar på en dag, och största bråket var om vem som tog barbiedockan först.
Största gråten var när man ramla av gungan.
Största ilskan var när man missa första minuterna av bolibompa.
"Jag älskar dig" var starkt, det sa man bara till mamma och pappa.
"Jag hatar dig" visste man knappast vad det betydde.
Nuförtiden betyder "jag älskar dig" inte mycket alls.
"Jag hatar dig" krossar hjärtan varje dag.
Och man kan oftast inte lita på någon annan än sig själv.
Om ens det.
Jag önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden och stanna där för evigt.
För vad fn betyder livet idag?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0